Skip to main content

Det är alltid mörkast strax före gryning

By mars 1, 2010november 23rd, 2014Debatt

(publicerat januari 2008)

Läget för grisföretagen är katastrofalt. Raserad ekonomi, likviditetsbrist, och trångt i stallar med överskott på smågrisar och överstående slaktgrisar i upp till tre veckor ger djuromsorgsproblem . Nu slaktas dräktiga avelsdjur istället för att gå in i produktion. Efter en höst med bra prisnivå i internationell jämförelse, som inte gav kostnadstäckning, men ändå ingav ett hopp om att kunna härda ut till en vändning kom, är läget nu förtvivlat. Det finns ingen chans att nå kostnadstäckning ens för rörliga kostnader. Det är Ebberödsbank, varje dag! I rask takt töms nu balansräkningarna i en stor del av företagen. Ska det finnas kvar en svensk grisproduktion av dagens omfattning så är det bara en sak som gäller, rejält höjda priser nu!

Marknaden för grisar i Sverige har sedan länge havererat, med större delen fastlåsta i vad som visade sig vara mindre gynnsamma avtal ger det utrymme till ”merbetalning” av den resterande rörliga delen. Med resultat i att för få får incitament för utveckling. Det förtroende som gränsade till godtrogenhet har inte lönats särskilt väl. Marknadsekonomi kan vara skoningslös men är alltid att föredra framför regleringar, stöd och ideologier. I svensk grisproduktion tjänar vi dock för lite pengar i högkonjunktur för att klara perioder med så här låg lönsamhet. Under hösten har handeln tillåtit prisökningar när det fortfarande var sjunkande pristendenser i Europa. Varför är man så ”snäll”? Jo, av den enkla anledningen att man vet vilket järngrepp man har om den svenska produktionen oavsett konjunktur. På gott och ont stöttar de oss lite i hårda tider för att åtminstone ha kvar en svensk produktion av färskt kött.

Den mentala gränsen för vad ett kg vete kan betalas med är sedan ett år borta, när prisvallen 1, 50 bröts blev plötsligt allt möjligt. Det är nödvändigt att tjäna pengar som företagare, därför vill vi helst inte se något resonemang om garantipriser på 16-17 kronor om ett halvår. Vem har sagt att vi bara ska nå kostnadstäckning? Förlorar vi 4 kr/kg under en tid så ska vi kunna tjäna motsvarande pengar. Senaste året har vi fått nya erfarenheter om vad en marknad med skenande kostnader och kontrakt med företag som bytt målinriktning innebär. Vi vet att slakterierna behöver vår råvara, redan till sommaren kan det vara brist. Vi grisföretagare kommer igen och då betydligt erfarnare i affärer. Det är som bekant alltid mörkast strax före gryning. Den som satsar i dag är morgondagens vinnare. Den svenska grisen kommer inte att vara billig!

Marknaden för grisar i Sverige har sedan länge havererat, med större delen fastlåsta i vad som visade sig vara mindre gynnsamma avtal ger det utrymme till ”merbetalning” av den resterande rörliga delen. Med resultat i att för få får incitament för utveckling. Det förtroende som gränsade till godtrogenhet har inte lönats särskilt väl. Marknadsekonomi kan vara skoningslös men är alltid att föredra framför regleringar, stöd och ideologier. I svensk grisproduktion tjänar vi dock för lite pengar i högkonjunktur för att klara perioder med så här låg lönsamhet. Under hösten har handeln tillåtit prisökningar när det fortfarande var sjunkande pristendenser i Europa. Varför är man så ”snäll”? Jo, av den enkla anledningen att man vet vilket järngrepp man har om den svenska produktionen oavsett konjunktur. På gott och ont stöttar de oss lite i hårda tider för att åtminstone ha kvar en svensk produktion av färskt kött. Den mentala gränsen för vad ett kg vete kan betalas med är sedan ett år borta, när prisvallen 1, 50 bröts blev plötsligt allt möjligt. Det är nödvändigt att tjäna pengar som företagare, därför vill vi helst inte se något resonemang om garantipriser på 16-17 kronor om ett halvår. Vem har sagt att vi bara ska nå kostnadstäckning? Förlorar vi 4 kr/kg under en tid så ska vi kunna tjäna motsvarande pengar. Senaste året har vi fått nya erfarenheter om vad en marknad med skenande kostnader och kontrakt med företag som bytt målinriktning innebär. Vi vet att slakterierna behöver vår råvara, redan till sommaren kan det vara brist. Vi grisföretagare kommer igen och då betydligt erfarnare i affärer. Det är som bekant alltid mörkast strax före gryning. Den som satsar i dag är morgondagens vinnare. Den svenska grisen kommer inte att vara billig!

Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisproducenter